Long time no see...

Det är bergis ingen som har kvar den här bloggen i sin bevakningslista, det var ju över ett halvår sedan sist. Jag har spenderat typ hälften av den tiden på psyket. (Okej inte riktigt, men nästan. Mycket tid iaf.) Det har varit självmordsplaner hit och självmordsförsök dit och ett evigt mörker utan ljus. Men i september blev det lite bättre och det har hållit sig rätt stabilt. Börjat dejta tjejer igen, börjat plugga igen, har gått ner lite i vikt och ätstörningen har lämnat mig lite ifred så jag har inte känt behov av att varken hetsäta eller gå på crazy svält-dieter.
Sammanfattningsvis: Gränsland mellan under- och normalvikt, minimal livslust men inte särskilt stark dödslängtan heller.
Jag får väl leva med det ett tag. Det är ju verkligen en enorm förbättring jämfört med de senaste 2 åren. Jag kan stå ut med en lite högre vikt än jag är van vid nu när ätstörningen inte håller i mig lika hårt. När det kommer till depressionen så får jag vila i det här tillståndet ett tag. Men det måste bli än bättre någon gång också. Varför kan jag inte få vara glad?

Back on track

Puh, det sista tillagda kilot har försvunnit igen + 2 hg till. Sista måltiden igår åt jag vid 17-tiden, sen drack jag bara lite påskmust light. Förhoppningsvis är jag ännu lättare i slutet av (mens)veckan. Jag har bestämt mig för att bara äta lunch och middag så länge jag är kvar på sjukhuset. När det blir för jobbigt lägger jag till frukt. Det kanske låter mycket, men tänk på att jag är vegan och att mina måltider mest består av baljväxter och grönsaker utblandat med en liten del kolhydrater av något slag.
Så hur länge blir jag kvar? Sista ECT-behandlingen får jag på fredag, men jag vet inte om det innebär att jag blir utskriven. Jag mår rätt dåligt fortfarande och vet inte säkert vad jag vill.

quod me nutrit me destruit

Upp ett kilo till. Skjut mig.

Jag är fortfarande inlagd, det börjar närma sig 3 veckor nu. Jag är på permission över kvällen. Egentligen skulle jag ha varit tillbaks på avdelningen för en timme sedan, men jag tror att jag stannar hemma en timme till. Jag är verkligen så less på det där stället nu.

Nu är det snart dags att åka tillbaka till sjukhuset. Usch, vill inte. Ska promenera en liten bit av vägen i alla fall.

Permis

Jag har haft permission i snart ett dygn, ska tillbaka till avdelningen vid fyra/fem-tiden. Jag har gått upp 2 kg sedan jag lade in mig. Det är bara så vidrigt! Men jag ska ha mens snart så allt är inte fett, ca hälften borde vara vatten. Det är förstås ändå oacceptabelt. + 0,5 kg i veckan - uääck! Jag måste utforma någon sorts plan innan jag åker tillbaks. Lunch och middag slipper jag nog inte undan, men eftermiddagsfikat och kvällsfikat tar en ju själv så det behöver jag inte äta av. Frukost får jag ändå inte äta de dagar jag får behandling (en måste fasta i 12 h innan narkosen, inte ens vatten är tillåtet) så det har jag i princip vant mig av med.
Jag borde förstås gå ut och röra på mig mer, men jag pallar helt enkelt inte. Jag är inte säker på om jag ens vill leva längre.

Här är mina siffror. Läs och förfasas:

H: 170 cm
CW: 59,0 kg
BMI: 20,4
HW: 79 kg (05)
LW: 51,7 kg (06)
STG: 55 kg, 53 kg, 52 kg, 51 kg, 50 kg
LTG: 49 kg

En snabbis...

Det blir jättesnabbt nu för jag har typ 2 minuter på mig. Fortfarande på psyket, sitter i biblioteket nu. Ätit för mycket senaste dagarna (blir alltid så när jag är inlagd), önskar att jag hade en våg. Dagens väldigt-bra-sak är i alla fall att Tankeverksta har hängt med mig idag och gör fortfarande! <3

Ska försöka blogga imorgon igen.

Kram!

Jag tänkte att jag ger er några thinspo-bilder så att ni klarar er till jag kommer tillbaka ;)

Jag kommer att försvinna ett tag...

Jag ska läggas in på psyket i eftermiddag. Inte p.g.a. ÄS utan för att min depression fullkomligt ätit upp mig. Alltså, min hjärna och min själ och hela mitt liv. Inte kroppen tyvärr. Jag ska få ECT-behandling så jag lär bli inneliggande i minst två veckor, kanske tre. Bloggen kommer därför inte vara så aktiv den närmsta tiden, men jag ska försöka skriva på permissionerna.

Jag tror inte att det kommer bli särskilt svårt att banta där. De vet inte att jag har ÄS och det är inte direkt ovanligt att deprimerade människor har dålig aptit. Det har tyvärr inte jag, min aptit ökar när jag mår dåligt. Men jag har bestämt mig nu. När bikini-säsongen är här så ska jag vara snygg. Det är bara 2,5 kg kvar till jag kan klassas som det, men det är bra mycket längre till mitt slutmål. Men en sak i taget.

På väg till min öppenvårdsläkare i morse så snubblade jag och föll hårt på mage rakt ner på asfalten. Mitt vänstra höftben fick en rejäl smäll, det gjorde så ont! Jag har sett ben skymta i spegeln, men bara som en skugga. Men nu kan jag tro på det. Mina höftben har faktiskt inte så mycket fett på sig längst ut, det här var beviset. Det känns som att min viktnedgång har gått tre steg framåt och två steg tillbaka ett bra tag nu, men jag får vara glad att jag ändå kommer framåt. Eller nedåt, som det heter i det här fallet ;P

Hej på er!

Det är ju riktigt kul att ha en sådan här blogg! Ana-träffen idag var fett pepp. Vi måste ha promenerat aktivt i minst 2 h ihop och jag promenerade sedan 1 h på väg hem. Jag borde ha förbränt minst 600 kcal på det för jag går rätt fort. Så jag kände för att avvika från planen jag satte upp igår och äta en ordentlig middag.

Frukost:
1 banan 100 kcal
1 glas juice 118 kcal
Lunch:
1 liten sojalatte ca 120 kcal
1/2 skiva apelsin, orka räkna
Middag:
2 avokador m. citronkoncentrat 360 kcal (orka räkna citronen)
Efterrätt:
2 små soygurts 178 kcal

Summa: 876 kcal

Alltså: Promenaderna + den basala förbränningen borde sätta mig på typ -800 kcal idag. Det ideala är -1000 kcal, men en får väl tänka i snitt. Kan försöka med -1200 kcal imorgon. :)

Nu ska jag hänga på Facebook en stund, sedan ett avsnitt Law & Order: SVU och sedan sova.

Kram!